mittlivpalandet

Just nu är det mycket ledsamt och många tårar hos Axel. Vi håller på med att sluta med nappen (åtminstonde dagtid).
Han vill helst ha nappen i munnen hela sin vakna tid. Men i förrgår så bestämde jag mig att det fick vara nog, efter att jag kastat bort napp nr 5 på en vecka, för att han bitit sönder den. På dagis kan han vara utan den hur bra som helst men så fort vi kommer ut i bilen så skriker han efter "mappen"!
Så nu går han omkring och är ledsen och låtsasgråter och gråter på riktigt  emmellan åt. Vi får väl se hur det går. Hur länge jag står ut vill säga!  Mormor har lovat honom en present om han kan sluta. Så jag hoppas det kan locka.